”Slutet på pandemin närmar sig”

Efter att varje dag under 16 månader följt coronavirusets framfart över världen och varje vecka i krönikeform försökt förklara vad som händer, är det nu dags att sätta punkt. Det har varit ett otroligt intressant uppdrag. Har tidigare konstaterat att även om jag har varit läkare och därefter medicinskt ansvarig inom den forskande läkemedelsindustrin i sammanlagt 45 år har jag aldrig upplevt en liknande pandemi. Då har jag ändå som allmänläkare hjälp till vid ett flertal svåra influensaepidemier och var med när hiv dök upp och snabbt spred sig globalt. Det handlar inte bara om coronavirusets särart utan än mer om hur den här pandemin hanterats medialt och hur beslut politiserats. Vi har dagligen fått information om hur många som smittats, skrivits in på sjukhus och dött. Den graden av offentlig uppföljning har vi aldrig sett tidigare, inte inom något sjukdomsområde, och med motsvarande uppgifter från hela världen. Tyvärr har datakvalitén varierat mycket och gjort det svårt att jämföra situationen i olika länder.

Kritik mot svenska val

Har inte heller tidigare upplevt att Sverige har ifrågasatts på ett liknande sätt när det gäller hur vi som land valt att hantera en kris och kritiken har inte bara framförts inom landet utan kanske än mer utomlands genom artiklar i tidskrifter runt om i världen. Sverige valde en mer liberal linje, utan att totalt stänga ner samhället, vilket andra länder gjorde med varierande framgång. I början av pandemin presenterades olika matematiska modeller från epidemiologer och inte minst uppmärksammat var det när Imperial collage i Storbritannien spekulerade i stora dödstal. Med facit i hand kan vi se att siffrorna inte stämde utan att dödligheten som tur var blivit mycket lägre, även om varje för tidigt dödsfall innebär en stor sorg för anhöriga och andra drabbade. När universitetet i Uppsala, med den engelska modellen som bas, räknade ut att 96 000 personer riskerade att dö i Sverige på grund av covid-19 blev det verkliga antalet vid den tidpunkten dryga 4 000. Inget bra underlag för att fatta beslut som kommer att påverka hela samhället.

Virusanfall

Men vad var det egentligen som hände förra våren? Vi blev anfallna av en mikrob utan eget liv. En transportkapsel med genetisk information som inte klarar av att fortplanta sig själv utan måste invadera en levande värd. Och det har virus ägnat sig åt under miljontals år och med viss framgång. Virus är den minsta biologiska enheten som kan infektera levande organismer och de dyker upp hos ett stort antal olika djurarter men kan även attackera bakterier. Förra årets nobelpris i kemi byggde på den försvarsmekanism som bakterier utvecklat för att skydda sig mot virusangrepp. Virus är vanligtvis en parasit i våra celler men de kan även leva i symbios med oss och vi har sedan tidigare en del mycket gammalt virus-DNA i vårt genom. Inte minst från tidigare infektioner med retrovirus. Det finns cirka 600 olika virusarter som valt människa som prioriterad värd och 200 av dem föredrar luftvägarna, på liknande sätt som SARS-CoV-2. Vi människor har 30 000 miljarder celler i vår kropp men 10 gånger fler mikrober har oss som bostad. Det utan att vi känner av dem eller blivit tillfrågade.

Svårt med prognoser

Det första konstaterade fallet av corona-infektion i Sverige var en kvinna som kom hem från ett besök i Wuhan och lades in på sjukhus i Jönköping den 24 januari 2020. Kvinnan var symtomfri när hon kom tillbaka från Kina men utvecklade symtom veckan därpå. Folkhälsomyndigheten var snabb med bedömningen att risken för fortsatt smittspridning var väldigt liten, vilket även Världshälsoorganisationens trodde vid den tiden. Det blev inte riktigt så.

När vi skulle uppnå den efterlängtade flockimmuniteten spekulerades det vilt om i början av pandemin och man talade om att det skulle kunna ske när minst 40 procent av befolkningen antingen haft sjukdomen eller blivit vaccinerade. Nu talar vi om 80 procent och inser att det innebär att vi även måste få med ungdomar i vaccinationsprogrammen. Om detta enbart beror på felkalkyleringar eller på att mutationer och virusets envishet har ändrat förutsättningarna kan diskuteras.

Intensiv forskningsaktivitet

Både mina egna och andras prognoser har under året som gått oftast visat sig vara felaktiga och pandemin fortsätter än idag att gäcka oss. Smittspridningen globalt fortsätter med återkommande vågtoppar, klusterutbrott och nya mutationer, vilket har omkullkastat våra tidigare alltför optimistiska spådomar. Glädjande nog har forskningen överraskat oss med att få fram mycket effektiva vacciner på kort tid och därefter kunnat starta upp en vaccintillverkning för att möta den globala efterfrågan. Vetenskapligt har året som gått överträffat det mesta och aldrig tidigare har så många kliniska studier startats. Trots det har inga helt nya behandlingar haft några riktiga genombrott och de mest använda läkemedlen är fortfarande drygt 50 åriga heparin och dexamethason. Nu senast undersöks värdet av metformin, ett diabetesläkemedel som första gången beskrevs 1927. Gamla trotjänare har kallats in till förnyad tjänstgöring.

Omöjliga jämförelser

Sverige har under pandemin haft corona-relaterade dödsfall motsvarande medel eller något lägre i en europisk jämförande kontext, även om olika länder haft olika definitioner och inte rapporterat in dödsfall på ett likvärdigt sätt. Det som ständigt återkommit är jämförelserna inom de nordiska länderna. Sverige har haft 3 gånger så många dödsfall som Danmark, som i sin tur haft tre gånger så många dödsfall som Norge och 5 gånger så många som Island. Samtidigt har vi sett ett stort antal studier som visat att det finns ingen eller mycket svag koppling mellan genomförda restriktioner och utfall i smittspridningen. Olika länders olika förutsättningar gör varje jämförelse orättvis. Inte minst har man visat det när man gjort jämförelser mellan olika amerikanska stater, men detsamma gäller för de nordiska länderna.

Vad blev fel?

Forskare från USA har försökt lista de faktiska orsakerna till utvecklingen i Sverige. Deras analys är att det inte var myndigheternas sena beslut om restriktioner som skapade den dåliga utvecklingen under våren 2020 utan att det initialt mer handlade om omhändertagandet av våra allra äldsta med bland annat dubbelt så stor trångboddhet på ålderdomshemmen som i Danmark. Vi har även en åldersprofil med många gamla med multipla sjukdomar. I den amerikanska sammanställning dök även den stora invandrarpopulationen upp, situationen för timanställd sjukvårdspersonal och klimatet. Då fick de ändå inte med våra vinterlov. Vi får inte glömma att vi importerade pandemin, den uppstod inte här.

Vad gjorde vi rätt?

De amerikanska forskarna såg att det samtidigt fanns mycket att lära av hur Sverige hanterat pandemin och det framför allt för de länder som haft en sämre utveckling. Deras fyra viktigaste lärdomar var att man ska vara öppen och transparent, vilket svenska myndigheter varit under hela tiden. Ge goda råd och regler till befolkningen men var tydlig med kunskapsbegränsningar och redovisa även det vi inte vet. Sverige har på ett förtjänstfullt sätt erkänt sina misslyckanden, inte minst med koppling till äldreomsorgen och bättre det än att skylla på andra. Sist men inte minst har Sverige, bättre än många andra länder, låtit befolkningen själva ta ansvar och hantera riskerna efter bästa förståelse av situationen.

När är det över?

Hur blir det framöver frågar sig många och på den frågan finns det förstås inget säkert svar. Ingen vet, och även om Too-Ticki i Mumindalen ständigt sa att ”allting är mycket osäkert och det är just det som lugnar mig”, vill nog de flesta veta. Det vi vet och som kan kännas lugnande är att alla pandemier går över, förr eller senare, men oftast inom 3 år. Det oavsett om vi talar om Ryska snuvan under senare delen av 1800-talet, Spanska sjukan som dök upp 1918, Asiaten som jag själv minns från 1957 eller Hongkonginfluensan 10 år senare. De influensavirus som orsakade dessa pandemier har med all sannolikhet muterat till snällare varianter och lever vidare idag som relativt milda återkommande säsongsinfluensor.

Vaccinationernas viktiga roll

Men blir det ingen skillnad om vi vaccinerar oss? Jo, självfallet är det viktigt och vi får inte glömma att vi aldrig skulle kunnat utrota smittkoppor och fått kontroll över mässling och polio utan att brett vaccinera befolkningar. Dessutom ger tidig vaccination av barn ett skydd mot kikhosta, röda hund, påssjuka och difteri. Vi skyddar oss inför exotiska semestrar med vacciner men även mot riskerna som ett fästingbett kan medföra. För att skydda vår äldsta befolkning rekommenderas årligen vaccination mot säsongsinfluensa och lunginflammation. Nu har forskningen överträffat sig själv med att få fram extremt effektiva och säkra vacciner mot SARS-CoV-2 och vi kan bara hoppas att de kan fördelas globalt så att varje land och kontinent får en möjlighet att begränsa den här objudna gästen. Pandemin har redan kostat alldeles för många liv och skadat länders ekonomi. Tyvärr är det som alltid de svagaste i samhället som drabbas värst.

Tack för mig!

När jag nu sätter punkt för sista gången vill jag tacka alla som följt mina krönikor. Med allt vi vet idag ser jag att ljuset i tunneln blir allt klarare och att ett slut på pandemin inte är alltför långt borta. Ska bli spännande att se om vi lärt oss någonting eller om vi som vanligt går tillbaka till hur det var innan. Nog borde vi ha en del erfarenheter att ta med oss för att kunna bygga en ännu bättre fungerande sjukvård och ett samhälle som är mer förberett nästa gång vi får en påhälsning.

Johan Brun är knuten till Lif som medicinsk rådgivare och läkare med 20 års erfarenhet från den forskande läkemedelsbranschen. Han har sedan pandemiutbrottet i våras följt forskningen och litteraturen om corona och covid-19 och uppdaterar för Lifs räkning kunskapsläget i veckovisa krönikor.

Mer fakta

Lifs översikt som beskriver vaccinläget

Lifs översikt av läkemedel och substanser som testas mot covid-19.