Anders Blanck: EU måste agera mot panikåtgärder

Inget land i världen klarar sig självt i vårt globala samhälle och ekonomi. Alla länder måste handla med varandra för att möta befolkningars behov av varor och tjänster. Som en följd av coronapandemin är vi i dag nere på de absolut mest livsnödvändiga behoven: Alla måste ha tillgång till vatten, sanitet, mat och mediciner, och hälso- och sjukvården måste ha tillgång till skyddsmateriel, medicinteknisk utrustning och läkemedel. När det gäller tillgången till läkemedel i Sverige klarar vi i dag dessa åtaganden.

I kontrast mot företag i många andra branscher går läkemedelsföretagen just nu för högvarv. Forskning och utveckling pågår kring helt nya vacciner och läkemedel mot coronaviruset, och kliniska studier genomförs tillsammans med intensivsjukvården för att få besked om vissa läkemedel som tagits fram mot andra sjukdomar också kan hjälpa patienter som är svårt sjuka i covid-19. Samtidigt tillverkar läkemedelsföretagen precis som vanligt alla andra tusentals läkemedel som patienter behöver mot sina sjukdomar.

Men allt är inte som vanligt. I takt med att land efter land i Europa har stängt ner såväl gränser som verksamheter ökar problemen med att kunna distribuera läkemedel till hälso- och sjukvården och apoteken, och problemen ökar med att kunna möta den kraftigt ökade efterfrågan på läkemedel som finns i alla länder samtidigt. Vi ser tyvärr att EU-samarbetet i dag knakar rätt rejält i fogarna och den fria rörligheten för människor, varor och tjänster begränsas alltmer. Vi ser länder som köper in mycket stora mängder läkemedel på ett nästan panikartat sätt, och vi ser länder som inför exportrestriktioner. Läget för EU-samarbetet är allvarligt.  

På EU-nivå pågår ett intensivt arbete där EU-kommissionen, centrala myndigheter som EMA, och branschorganisationerna för läkemedel och medicinteknik samarbetar för att hantera det mycket akuta läge som vi nu är i. Idag fredag träffar läkemedelsbranschen den inre kärnan av EU-ledningen för coronakrisen – EU-kommissionärerna för hälso- och sjukvård, inre marknad och för krishantering. Det är ett av många inplanerade digitala veckomöten under pandemin som syftar till att få en gemensam lägesbild, att identifiera hinder och hot, och att komma fram till såväl kloka som snabba lösningar.

Vi inom den forskande läkemedelsbranschen ser just nu några tydliga tendenser i Europa som – om det inte hanteras på ett klokt sätt ­– riskerar att äventyra tillgången till läkemedel i medlemsstaterna: extremt kraftigt ökad efterfrågan på läkemedel, och allt större svårigheter att distribuera läkemedel mellan olika länder.

Det förstnämnda problemet är allvarligt, allvarligare än vad som kanske är självklart. Efterfrågan och beställningar i många länder på ett stort antal läkemedel, framför allt läkemedel inom intensivsjukvård men även andra läkemedel, ligger nu på skyhöga nivåer. Många länder vill köpa in och lagra stora mängder läkemedel för att förbereda sig inför en situation där landet hamnar i ett lika utsatt läge som de värst drabbade länderna Italien, Spanien och Frankrike. Läkemedelsföretagen har redan ökat sin produktionskapacitet för att möta de ökade behoven, och produktionen går på högvarv. Men när efterfrågan ökar explosionsartat finns det förstås risk för att leveransproblem uppstår. När mindre drabbade länder för säkerhets skull vill lagra stora mängder viktiga läkemedel riskerar vi bristsituationer i de länder som är hårdare drabbade.

En särskilt viktig varningssignal gäller den hamstring som nu sker i en del länder av läkemedel som anses ha störst potential att ha effekt mot covid-19, men som tagits fram för att behandla andra sjukdomar. Om de i vissa fall panikartade inköpen av mycket stora mängder fortsätter okontrollerat, finns det risk för att vi hamnar i en situation där patienter som regelbundet behöver dessa läkemedel mot andra sjukdomar blir utan.

Distribution av läkemedel och de aktiva substanserna i läkemedlen är idag en stor utmaning, både på global och ett europeisk nivå. Läkemedelsföretagen i Europa är beroende av ständiga varutransporter via flyg till och från Asien och USA. Eftersom nästan all passagerartrafik med flyg upphört och vissa flygplatser stängts ökar problemen med leveranser. Men också inom Europa uppstår problem med vägtransporter när stängda gränser leder till långa köer, eller när chaufförerna sätts i 14 dagars karantän vid gränsöverfart. Eller i de fall vissa länder helt enkelt inte längre tillåter någon export överhuvudtaget.

Nu måste EU-länderna ta sig samman och få ordning på de panikåtgärder som vidtas i en del medlemsländer. Jag kan inte tänka mig en viktigare fråga just nu för ett digitalt toppmöte med EUs stats- och regeringschefer än att omedelbart få till stånd en bättre ordning, och att tydligt agera mot länder som nu efterfrågar kritiska läkemedel i en så stor omfattning att det riskerar att leda till bristsituationer. Här behövs samordning för att säkerställa att alla länder kan få de läkemedelsleveranser som de behöver för att kunna behandla patienterna i respektive land, oavsett om det handlar om covid-19 eller andra sjukdomar.

I Sverige har vi än så länge främst sett hamstringstendenser för vissa receptfria läkemedel, och uthämtning av receptläkemedel för längre perioder än nödvändigt. Därför är det bra att regeringen nu begränsat uttag av receptbelagda läkemedel till högst tre månaders förbrukning. Det är lätt att känna förståelse för att många är oroliga för att inte få tillgång till sina mediciner. Men tillgången till läkemedel kan hanteras om vi alla bara agerar som vanligt, och köper läkemedel när de behövs. Genom att undvika onödigt stora inköp för lagerhållning underlättas företagens dagliga planering av produktionen så att läkemedlen produceras i tillräcklig mängd och med rätt prioritet.

De signaler vi får från medlemsföretag och distributörer är att vi än så länge inte sett några allvarliga problem med leveranser till Sverige eller brister på läkemedel orsakade av coronakrisen. Men utifrån de tendenser jag ovan beskrivit att vi nu ser på Europanivå finns uppenbara risker för att läget kan förändras om inte nödvändiga samordningsinsatser på EU-nivå kommer till stånd.

Det är helt naturligt att efterfrågan har ökat kraftigt på de läkemedel som intensivsjukvården behöver, när man utöver den ordinarie sjukvården nu måste hantera alltfler svårt sjuka i covid-19. Vi ser mycket positivt på det nära samarbete som nu etablerats i Sverige mellan läkemedelsbranschen, regionerna och distributörerna kring en struktur för nationella inköp av viktiga läkemedel för intensivsjukvården. Samordningen leder förhoppningsvis till att vi kan säkerställa leveranser till de sjukhus som vid varje givet tillfälle har de största behoven.

Även om vi alla önskar annat, så har vi nog tyvärr bara sett början på de påfrestningar på samhället i stort och i synnerhet hälso- och sjukvården som coronapandemin medför. Nu gäller det att vi skapar strukturer som med uthållighet kan se till att livsnödvändiga läkemedel når fram till rätt patienter. Och vi klarar det inte ensamma här i Sverige, utan hela EU måste hjälpas åt.