Frågorna är fler än svaren – vad vet vi säkert om coronapandemin?
Johan Brun följer och bevakar forskningen och utvecklingen av läkemedel och vacciner mot covid-19. Varje vecka skriver han en krönika om kunskapsläget i aktuella frågor.
Efter att i veckor följt rapporteringen från olika länder börjar vi nu se ett mönster tvärs Europa vad gäller smittsamheten av coronaviruset SARS-CoV-2. Av alla infekterade kommer cirka 10 procent behöva någon form av sjukhusvård, en mindre del intensivvård och vi ser en dödlighet på mellan en och fem procent.
Olika data försvårar analyser
Det svåra när det gäller denna typ av jämförelser är att siffrorna är helt beroende av hur väl man inrapporterar dödsfall, hur väl man har testat sin befolkning och hur lätt man kan interpolera via insamlade data. Exempelvis på skillnader är att Belgien redovisar samtliga döda inom äldrevården som orsakade av coronavirus, England har bara redovisat sjukhusdata och USA planerar att inkludera ”misstänkta” coronavirus-orsakade dödsfall.
Oklara smittspridningsmönster för covid-19
Det är nog fler än jag som undrar varför smittsamheten när det gäller coronapandemin ser så olika ut. Vi har hittills sett en extremt låg smittsamhet bland småbarn och ungdomar, proportionerligt hög smittsamhet bland vissa etniska grupperingar, inom utsatta socioekonomiska grupperingar och, inte minst, den höga spridningen på äldreboenden.
I början av pandemiutbrottet trodde de flesta att det enbart handlade om droppsmitta och vi trodde att ingen kunde smittas om man inte blev exponerad för någon med hosta. Idag försöker vi förstå om den snabba spridningen beror på uppgifterna om att kanske hälften av alla smittade är asymtomatiska men sannolikt kan smitta andra. Men trots dessa data verkar fortfarande den vanligaste smittvägen vara den egna familjen eller närmaste bekanta och betydligt mindre sannolikt enstaka personer som man passerar på gatan. Men ingen vet helt säkert.
Från Singapore har man rapporterat en uppföljning av 243 fall där asymtomatisk smittspridning varit sannolik. Situationer som ökade riskerna för denna ”lågdosspridning” var kyrkobesök där man satt trångt, gemensamma körövningar och i hem med täta tillfällen till kontakt.
När det gäller symtomfria men smittade finns många åsikter och sannolikhetsbedömningar. Anthony Fauci, Trumpadministrationens virusexpert, har sagt att ca 50 procent av alla smittade i USA troligen är symtomfria. Den stora testningen av befolkningen på Island har hittills visat att hälften av alla odlingspositiva var symtomfria och testningar genomförda i Kina i april visade att 78 procent av de med positiva testsvar var symtomfria. Om dessa populationer är representativa är dock osäkert.
I den italienska byn Vo Euganeo, där man testade hela befolkningen (3 300), var 3 procent infekterade och 50 procent av dem utan symtom. Men mörkertalet när det gäller infekterade i samhället är fortfarande stort.
Coronatesternas kvalitet
I Sydkorea har man följt 116 individer som bedömts vara virusfria efter genomgången infektion men som senare testat positivt. Man har spekulerat i om det kan bero på att viruset har reaktiverats eller att man blivit återinfekterad. Ett problem med dessa resultat är tvivlet om testerna visat rätt. En teori är att provet som visade att infektionen läkt ut var falskt negativ.
Det sydkoreanska resultatet understryker vikten av att de tester som vi nu tar fram och använder har så hög sensitivitet och specificitet att vi verkligen vet vad som gäller.
I Uppsala genomförs just nu en stort upplagd studie för att prognostisera fortsatt spridning i Sverige. Man har som underlag data från Kina. Projektet där man ska studera avloppsvatten och förekomsten av virus-RNA kommer vara mycket intressant och kommer kunna ge insyn i utvecklingen av denna farsot.
Vem blir smittad av coronaviruset och vem får symtom?
Forskare i Kalifornien och Indien har utvärderat vad som kännetecknar individer som har ökad risk att bli smittade av coronavirus. Man har undersökt 300 000 individer och funnit stora variationer i det genetiska underlaget som styr bildningen av ACE2-proteinet och sett att vissa varianter ökar risken för smitta medan andra sannolikt skyddar. ACE2-proteinet återfinns på lungcellernas yta och fungerar som en landningsplats och en dörr för coronaviruset i dess försök att ta sig in i cellen. Nu vill man följa upp denna studie och se hur de olika genetiska varianterna svarar på olika behandlingar
Intressant är även att vi nu ser individer som i tester bevisligen har antikroppar mot SARS-CoV-2 och som uppger sig inte ha haft några som helst symtom eller besvär. Vi har i nuläget många fler frågor än svar när det handlar om smittspridningen. Det gäller även hur länge uppnådd immunitet sitter i och där vi sedan tidigare vet att variationen är mycket stor mellan olika virusarter.
Mässlingsinfektion till exempel verkar kunna ge livslång immunitet, något man kunde se redan 1846 på Färöarna efter att man haft ett utbrott 60 år tidigare. När det gäller pågående coronapandemi spekulerar man om mycket kortare tidsrymder, kanske ett till tre år.
En riskgrupp som det talas mycket om är de gamla och sköra och om den höga sjukligheten bland de som bor på äldreboenden eller är multisjuka. Samtidigt får vi information från Karolinska sjukhuset där man är förvånad över det stora antalet förhållandevis unga som efter en vecka med relativt milda influensasymtom plötsligt blir akut sämre och behöver intensivvård. Det finns en tydlig överreaktion i immunsystemet hos en del unga men vi vet inte riktigt varför.
Oavsett ålder ser man stora skillnader mellan könen där män oftare blir infekterade och dessutom hårdare drabbade. Initialt har man förklarat det med mäns livsstil och att de oftare är rökare, men det kan inte fullt ut vara en förklaring i Sverige där kvinnor, framför allt i yngre åldrar, idag röker mer än män. En hypotes som allt oftare diskuteras är att androgener (manliga könshormoner) hjälper virus att få fäste på lungcellerna. Detta har även givit uppslag till att testa anti-androgener som en förebyggande coronabehandling.
Varje dag publiceras nya forskningsuppslag och utvärderingar av pågående pandemi och vi spekulerar i hur utvecklingen framöver kommer att se ut. Det enda vi kan konstatera säkert just nu är att ingen vet säkert, men för varje vecka har vi ett bättre underlag för våra prognoser. Fortsättning följer.
Johan Brun är senior medicinsk rådgivare på LIF och läkare med 20 års erfarenhet från den forskande läkemedelsbranschen.
Läs mer om pågående forskning kring läkemedel och vacciner mot covid-19 i LIFs forskningsöversikt: