"Ett fortsatt oförutsägbart virus"

I detta sena och successivt förbättrade postpandemiska läge handlar mycket om när vi kan börja känna oss trygga med att pandemin verkligen klingar av.

Folkhälsomyndigheten har konstaterat att om man har antikroppar har man även immunitet mot corona-infektion. Det borde innebära att det finns ett värde i att testa för antikroppar, även om man ännu inte vågar säga att det också innebär fritt tillträde till äldre släktingar eller att det ändrar myndighetens rekommendationer för hur vi ska bete oss. Samtidigt betonar Folkhälsomyndigheten att det även finns de som är immuna utan att ha testat positivt då immunitet även kan vara kopplat till andra delar av immunsystemet. Ett negativt antikroppstest ger därför ett begränsat svar på hur stor risken att bli infekterad är. Det finns också anledning att påminna om vikten av att välja tester med hög specificitet och sensitivitet för att undvika falska svar.

Intressant är att i Bergamo, den stad som drabbats värst av covid-19 i Italien, testar idag 57 procent av invånarna positivt för antikroppar. Det borde innebära att de har en etablerad flockimmunitet.

Svårigheten i att förstå vad en infektion med SARS-CoV-2 ger för testutfall exemplifierades nyligen i en studie från Spanien. Baserat på antikroppstester hade en tredjedel av alla tidigare smittade inte uppvisat några symtom. Det betyder att man inte bara kan testa de som har haft typiska besvär om man vill ha rättvisande statistik.

Risken för mutation

Redan tidigt under pågående pandemi talades om risken för att SARS-CoV-2 skulle mutera och bli än mer dödlig. Ofta jämför man med hur det var under spanska sjukan trots att det var en mycket annorlunda pandemi, orsakad av ett influensavirus. I Sverige har forskarna följt upp ett tiotal varianter av coronaviruset utan att se några allvarliga mutationer och globalt har man analyserat 15 000 prover från 75 länder med samma resultat. De flesta virologer har idag därför uppfattningen att chansen är större att vi kommer få se snällare varianter än tvärtom. Hoppas att de har rätt.

Blodgruppernas roll för insjuknande

Vi får nu alltmer spännande data från coronasjuka patienter, men vad dessa innebär är inte alltid självklart. Man får inte glömma att det är en stor skillnad mellan statistiska samband och de som är fastställt kausala.

I stora material med svårt sjuka covid-19-patienter har man funnit att individer med blodgrupp A är överrepresenterade. I Sverige har befolkningen i lite större utsträckning blodgrupp A än 0. Det innebär att vi har omvända förhållanden gentemot resten av världen. Fortfarande är det mycket osäkert vad överrepresentationen skulle kunna bero på men det finns hypoteser om att skillnader i immunsystemet och antikroppar är en möjlig förklaring.

Smitta mellan djur och människa – nya rön

Vi kunde för en tid sedan läsa att en tiger på New York Zoo var infekterad med SARS-CoV-2 och nu har det inkommit rapporter om coronasmitta hos minkar i Holland och tamkatter i Hong Kong. Det är inte konstigt, för virus kan hoppa mellan människa och djur och det coronavirus som orsakar covid-19 lär ju ha kommit till oss via fladdermöss. Den tidigare svininfluensan hade initialt grisar som värd och MERS-epidemin lär ha startat hos kameler.

Från USA rapporteras att en hund som är odlingspositiv och uppvisar luftvägsbesvär med all sannolikhet har smittats av sin husse. Det intressanta är att ytterligare en hund i samma familj har antikroppar mot coronavirus men har inte visat några symtom. Det liknar påtagligt situationen för oss människor. Vi kan alltså smitta våra husdjur, men kan de smitta oss? Rekommendationen i USA är att om man har en pågående covid-19-infektion ska man inte vara nära sina husdjur.

Börjar det vända?

I veckan rapporterade SCB (Statistiska centralbyrån) att antalet dödsfall börjar närma sig det för säsongen ”normala”. Under vecka 22 dog det 10 fler patienter i Stockholm än det förväntade genomsnittet. Alla dessa siffror ska tas med viss försiktighet då det finns en eftersläpning vad gäller rapportering, men tendensen är tydlig.

Man kan spekulera om vad som skulle kunna fördröja en fortsatt avklingning av den pågående pandemin. Ett fenomen som det har talats mycket om och som också beskrivits i en publikation i Annals of Internal Medicine, är förekomsten av symtomfria smittbärare. I en genomgång av befintliga publikationer fann man att i medeltal utgör symtomfria 40–45 procent av alla smittade i samhället. Dessutom antas symtomfria virusbärare, utan att de själva vet om det, smitta andra under 14 dagar efter att de blivit infekterade. Intressant är att strax efter att denna artikel publicerats går WHO, efter att ha gått igenom rapporter från flera olika länder, ut med att smitta från symtomfria virusbärare är extremt ovanligt och bara sker i undantagsfall. Fortfarande visar olika studier olika resultat och experter och myndigheter fortsätter att göra olika tolkningar av befintligt faktaunderlag.

Bättre bild av den globala situationen

Alltmer data presenteras som beskriver hur olika delar av världen drabbats. Fram tills nu står USA, Brasilien, Indien, Storbritannien och Ryssland för 50 procent av alla konfirmerade fall och siffrorna fortsätter att öka, framför allt på den amerikanska kontinenten. Det har nu gått cirka 100 dagar sedan första fallet upptäcktes i New York och under dessa drygt 3 månader har 20 00 dödsfall rapporterats. Storbritannien, det mest drabbade landet i Europa, ser nu en successiv nedgång och i veckan rapporterades endast 55 dödsfall på ett dygn och inget i Skottland. Med tanke på att 40 000 redan dött under denna epidemi måste detta ses som en mycket positiv utveckling. Hoppas nu att den pågående normaliseringen av landet inte ger ett bakslag. En tredubbling av antalet smittade i Norge under en vecka, efter att man börjat öppna upp, inger en viss oro för en ny våg där.

EU-kommissionen har i dagarna gått ut med en officiell anklagelse mot både Ryssland och Kina för medvetet ha spridit felaktiga siffror och desinformation. Jag avstår därför övriga jämförelser då det blir alltmer uppenbart att olika länder väljer att redovisa data på alltför olika sätt, och ibland tyvärr medvetet felaktiga.

Nya spekulationer om vilka strategier som gett bäst resultat

Det är helt uppenbart att SARS-CoV-2 drabbar oss extremt olika. Många forskare har spekulerat i orsaken. Genetiska skillnader med olika benägenhet att attrahera virus, inte helt lika ACE II-receptorer och tidigare genomgångna coronainfektioner är några av de teorier som föreslagits som förklaringar. En professor från University College i London menar att sannolikt upp till 80 procent av världens befolkning kan ha ett skydd mot coronainfektion. Hans uttalande bygger på en matematisk modellering och grunden till denna teori menar han är att länder som genomfört liknande åtgärder ändå fått stora skillnader i dödlighet. Exempel som nämns är Tyskland och England där liknande åtgärder ändå resulterat i mycket olika utfall i sjuklighet och död. Samtidigt har vi Sverige som med en relativt öppen lösning har bättre utfall än flera nedstängda länder men å andra sidan sämre än andra. Argument som återkommer i dessa diskussioner som förklaring till likheter är, att oavsett officiella beslut och riktlinjer har ett flertal smittade individer valt att genomföra rekommenderade åtgärder. Förklaringen till skillnader mellan olika länder skulle kunna vara biologiska, att det immunsvar som vi inte mäter som består av bland annat T-celler, skulle känna igen coronaviruset från tidigare genomgångna infektioner. Men det är fortfarande bara teorier, varför olikheter i utfallet av smitta och död kvarstår att förklara.

Ökat intresse för T-celler

Forskningen börjar bli alltmer intresserad av T-cellerna och hur de påverkas av SARS-CoV-2 virus. Man har kunnat se att i samband med den överdrivna produktionen av cytokiner, som orsakar de allvarligaste komplikationerna vid covid-19, minskar dels antalet T-celler och dels ser de som finns kvar allt svagare ut. En teori kan vara att viruset minskar T-cellernas skyddande effekt genom att kemiskt trötta ut dem. Kanske finns här en ny typ av behandlingsstudier att göra – monitorera patienternas nivåer av T-celler och vid behov stötta dessa.

Bättre dag för dag

Om antalet inläggningar på intensivvårdsavdelningar är ett tecken på hur covid-19-plågan ser ut i landet kan vi nu se en tydlig förbättring. Allt färre läggs in och då dessa patienter smittades för cirka 10 dagar sedan borde situationen i dag vara ännu bättre. Låt oss hoppas att det är sant och att vi kan få en skön sommar för att successivt läka såren efter denna grymma vår.

Johan Brun är senior medicinsk rådgivare på LIF och läkare med 20 års erfarenhet från den forskande läkemedelsbranschen.

Läs mer om pågående forskning kring läkemedel och vacciner mot covid-19 i LIFs forskningsöversikt.