Sverige måste ta ett samlat grepp om läkemedelsfrågorna
Läkemedel har potential att i grunden förändra behovet av hälso- och sjukvård, och bör därför vara en av de mest intressanta pusselbitarna för Vårdansvarskommittén att analysera vid ett förändrat huvudmannaskap för hälso- och sjukvården, skriver Peter Leander, chef för politik och kommunikation på Lif.
Läkemedel ger människor möjlighet att själva sköta lindriga besvär, bidrar förebyggande i form av primär- och sekundärprevention, minskar behov av andra vårdinsatser, både inom sjukvård och omsorg, och kan helt avskaffa behovet av hälso- och sjukvård i de fall avancerade läkemedelsterapier visar sig leda till bot. Denna potential har större möjlighet att värderas och nyttjas om staten har ett samlat ansvar för styrning och finansiering av läkemedelsbehandlingar eftersom det bara är staten som har helhetsperspektivet för hälsans betydelse i alla samhällssektorer.
– Staten kan, som ingen annan huvudman, se helhetsperspektivet av att använda nya typer av läkemedelsbehandlingar för att skapa hälsa i samhället. Förutom minskat lidande för patienter skapas även värden i form av minskad sjukskrivning, minskat antal vårddygn, färre vårdbesök, minskat behov av kommunal omsorg och minskat behov av anhörigomsorg vilket leder till större samhälleliga vinster än vad en enskild region kan överblicka, säger Peter Leander.
– Min bedömning är att det är omöjligt att nå en god och jämlik vård över hela landet så länge styrning och finansiering av läkemedelsbehandlingar delas mellan staten och regionerna, säger Peter Leander. Vilka läkemedelsbehandlingar som ska ges till patienter bestäms idag slutgiltigt av 21 regioner. De utgår från samma beslutsunderlag, men gör olika bedömningar vilket leder till att vissa patienter får läkemedelsbehandling och andra inte, trots att de bor i samma land. Det svenska läkemedelssystemet behöver därför moderniseras för att finna rätt balans mellan patienters tillgång till behandling, en över tid hållbar samhällsfinansiering och attraktiva incitament för läkemedelsföretagen att utveckla nya läkemedel och göra dem tillgängliga i Sverige. Om målet är att erbjuda en jämlik vård av god kvalitet ser Lif att staten måste ta ansvar för denna mycket svåra och viktiga balansakt.
– Den parlamentariska kommittén, Vårdansvarskommittén, som har i uppdrag att utreda ett helt eller delvist statligt huvudmannaskap för hälso- och sjukvården har möjlighet att närmare analysera, säger Peter Leander. Lif bidrar aktivt till Vårdansvarskommitténs arbete, och ett exempel är de scenarioanalyser för hur olika typer av läkemedel skulle hanteras vid ett statligt huvudmannaskap som vi tagit fram som underlag till kommittén. Vi hoppas analyserna ger en övergripande bild av den potential som läkemedel har för att i grunden förändra behovet av hälso- och sjukvård, och att det är något som tas vidare av Vårdansvarskommittén.