Läkemedelsförsörjning i kristid kräver mer än stora lager

Lifs Bengt Mattson, som precis färdigställt organisationens remissvar på ett delbetänkande, menar att den viktigaste åtgärden för att trygga läkemedelsförsörjningen inte i första hand stavas större lager. Andra faktorer är mer kritiska när det handlar om att stötta och stärka systemet.

– Vi skriver i remissvaret att säkerhets- och beredskapslager i bästa fall kan fungera som kortsiktig buffert, långsiktig resiliens kräver en bredare ansats. Det skapar kostnader och risker och ger bara en kortsiktig frist vid leveransstörningar. Verklig hållbarhet byggs bäst genom åtgärder som global frihandel och öppna gränser, snabbare beslutsprocesser vid exempelvis dispenser för utländska förpackningar och tydliga prognoser kring både åtgång och efterfrågan på läkemedel.

Här föreslår utredningen ett antal åtgärder som skulle få god effekt, till exempel samverkan kring läkemedelsförsörjning mellan alla aktörer i kedjan och en bättre överblick; Läkemedelsverket ska få i uppdrag att omvärldsbevaka och följa händelser som kan påverka läkemedelsförsörjningen och ta fram en nationell lägesbild över tillgången på läkemedel.

– Regionerna skulle även kunna premiera leverantörer med hög prestanda vad gäller lagerhållning och leveranssäkerhet i upphandlingarna, säger Bengt Mattson. Det är överlag ett underutnyttjat styrmedel eftersom lägsta pris oftast går före på bekostnad av andra kvalitetsaspekter.

Utökade lager räcker inte

Utredningen har föreslagit ökad lagerhållning på flera nivåer. Bland annat ska läkemedelsföretagen ha en lagstadgad skyldighet att tillhandahålla ett halvårs förbrukning i säkerhetslager ute hos distributörerna. Det ska kombineras med lager på en månad i apoteksled och hos vårdgivarna.

Säkerhetslagren ska finnas i det befintliga distributionsflödet. Det innebär att läkemedelsföretagen, som redan i dagsläget har lager som täcker tre–fyra månaders normalförbrukning, enligt förslaget nu blir skyldiga att utöka dem.

Egentligen behövs dock ingen lagstiftning om ökade lager. Dagens volymer har till exempel i de flesta fall visat sig vara tillräckliga under coronapandemin, ett kvitto på att dagens system håller måttet och klarar påfrestningar. Bengt Mattson ser snarare nackdelar med lagkrav.

– Stora lagernivåer leder till ökande kostnader samt en risk för ökad kassation med negativ miljöpåverkan om produkterna inte kan omsättas. Det kan också leda till att leverantörerna plockar bort produkter från den svenska marknaden för att undvika den ekonomiska bördan och kraven, särskilt om sanktionsavgifter på 100 miljoner införs. Dessutom kan konsekvensen bli att det uppstår läkemedelsbrist i andra länder. Lageruppbyggnad i ett land betyder per automatik att bristsituationer riskerar att uppträda i andra länder eftersom volymen ofta är begränsad och justering i produktionskapacitet kan ta lång tid.

Läkemedelsförsörjning i kristid ska bygga på ansvarsprincipen

Om säkerhetslager ändå ska införas är upplägget med omsättningsbara säkerhetslager i det befintliga distributionsflödet den bästa lösningen. Beredskapen bör bygga på ansvarsprincipen så att de läkemedelsföretag som har ansvar för försörjningen i fredstid även har huvudansvaret i kris och krig. Att använda de befintliga, inkörda systemen blir i sig en garanti för att tillgången på läkemedel upprätthålls.

– Det blir en utökning av det ansvar som läkemedelsföretagen och distributörerna redan frivilligt åtagit sig, säger Bengt Mattson. Det är också rimligt att företagen kompenseras fullt ut av staten för sina utökade lager och vi hoppas att regeringen hittar ett välfungerande upplägg för ersättningen.

– Dessutom finns det specialfall som kräver särskild hantering och tydliga regler kring lagerhållning, bland annat patentutgångar, licensläkemedel och produkter med kort hållbarhet.

Kan Sverige bli mer självförsörjande på läkemedel?

Ibland har inhemsk läkemedelsproduktion lyfts som en dellösning men det är inget att förlita sig på, säger Bengt Mattson. Sveriges förmåga att säkra tillgången till läkemedel genom ökad nationell produktion är begränsad, vilket en statlig studie nyligen visat. Däremot är han positiv till utredningens förslag om att kartlägga de svenska läkemedelstillverkarnas behov av insatsvaror, liksom möjligheten till statliga investeringar i ökad omställningsförmåga och produktionskapacitet i kristid. Annars är det internationella perspektivet centralt.

– Lager på EU- eller nordisk nivå med semi-färdiga produkter som snabbt kan fördelas till olika länder efter behov är en tänkbar lösning.

– Överhuvudtaget är det genom den globala läkemedelsförsörjningen vi kan trygga Sveriges sjukvård. De internationella flödena av tillverkning och distribution ger god tillgång till alla läkemedel vi kan behöva. Under pandemin var den stora utmaningen till exempel att enskilda länder införde exportrestriktioner.

Slutbetänkandet till utredningen om hälso- och sjukvårdens beredskap kommer i februari 2022.