Din webbläsare, Internet Explorer, är för gammal och stödjs inte längre av detta verktyg. Vänligen uppdatera din webbläsare till Microsoft Edge, Google Chrome eller Mozilla Firefox.
EU:s avloppsvattendirektiv (Urban Wastewater Treatment Directive) syftar till att minska utsläppen av mikroföroreningar i avloppsvatten genom att införa ett fjärde reningssteg i de offentligt ägda reningsverken. I sin nuvarande form läggs finansieringen enbart på läkemedels- och kosmetikaindustrin, vilket är en orättvis kostnadsfördelning och riskerar att påverka tillgången till läkemedel.
EU:s direktiv om rening av avloppsvatten från tätbebyggelse trädde i kraft den 1 januari 2025 och syftar till att minska utsläpp av mikroföroreningar i avloppsvatten.
En central del av direktivet är uppbyggnaden av ett fjärde reningssteg, så kallad kvartär rening, i de offentligt ägda reningsverken i alla EU-medlemsländer. Detta för att få bort de mikroföroreningar som idag inte fångas upp i de befintliga reningsstegen.
För att finansiera denna rening införs ett utökat producentansvar (Extended Producer Responsibility) för producenter av läkemedel och kosmetiska produkter, som ska betala minst 80 % av kostnaderna för investeringar och drift av den avancerade reningen. Inga andra sektorer omfattas av ansvaret.
Det reviderade direktivet ersätter den tidigare versionen från 1991 och har som mål att förbättra vattenkvaliteten, minska utsläpp och främja en mer cirkulär ekonomi.
Tidsplan för implementeringen av avloppsvattendirektivet i Sverige
1 januari 2025: Direktivet trädde ikraft.
31 juli 2027: Sverige ska ha införlivat direktivet i svensk lagstiftning.
31 december 2028: Sverige ska säkerställa att företag med produkter på den marknaden omfattas av det utökade producentansvaret.
31 december 2028: Producentansvarsorganisationer ska vara inrättade och företagen ska börja betala avgifterna för vattenreningen.
Avloppsvattendirektivet
Fler än två sektorer måste bidra – det är inte rätt att bara välja ut läkemedels- och kosmetikaindustrin.
Sverige bör inkludera fler sektorer från start – möjligheten finns inskriven i direktivet.
Avgifterna måste bygga på produkternas volym och miljöpåverkan, annars följer det inte principen om att förorenaren betalar.
Staten måste täcka 20 % av kostnaderna, vilket direktivet möjliggör.
Producenternas avgifter får inte överstiga de faktiska kostnaderna för kvartär rening.
Tillgången till läkemedel måste skyddas vid implementeringen – patienters behandlingsmöjlighet får inte äventyras.
En bättre faktagrund behövs – de nuvarande beräkningarna underskattar kostnaderna.
EU:s översyn av direktivet som är satt till 2033 måste tidigareläggas. Vid det laget kommer många reningsverk redan ha byggt ut sina anläggningar och läkemedels- och kosmetikasektorn kommer då ha fått bära hela kostnaden för det.
Producentansvarsorganisationerna ska styras av producenterna själva för att undvika intressekonflikter och säkerställa transparens kring kostnaderna.
Avloppsvattendirektivet får negativa konsekvenser i sin nuvarande form
Lif delar direktivets målsättning om renare vatten och behovet av utbyggnad av reningsverken för att säkerställa minskade utsläpp av mikroföroreningar, men ser problem med utformningen och hur det ska finansieras.
En oproportionerlig och orättvis kostnadsfördelning
Det är inte rimligt att enbart läkemedels- och kosmetikaindustrin ska finansiera reningen när flera andra sektorer också bidrar till svårnedbrytbara mikroföroreningar. Att lägga hela den ekonomiska bördan på endast två branscher leder dessutom till att andra aktörer inte får några incitament att minska sina utsläpp.
Skevheten i kostnadsfördelningen riskerar också att försämra EU:s konkurrenskraft. Det blir ytterligare en faktor som gör det mindre attraktivt att investera i Europa, vilket i längden kan påverka både forskning, innovation och produktion inom läkemedelssektorn.
Tillgången till läkemedel hotas
En allvarlig konsekvens är risken för sämre tillgång till läkemedel. Om läkemedelsföretagen tvingas bära oproportionerligt höga kostnader för vattenrening kan det kan få direkta konsekvenser för patienterna. Högre kostnader för läkemedelsföretagen kommer leda till behov av ökade läkemedelspriser.
I de fall priserna inte justeras uppåt finns en risk att företag tvingas ta bort produkter som inte bär sina kostnader från marknaden. Något som leder till försämrad tillgång till eventuellt även livsviktiga behandlingar.
Kostnaderna bygger på osäkert faktaunderlag
Kostnadsberäkningar för utbyggnad av reningsverken med kvartär rening bygger dessutom på en osäker faktagrund. EU-kommissionen underskattar kostnaden för avloppsvattenreningen – flera oberoende analyser pekar på att de faktiska kostnaderna kommer att bli avsevärt högre.
Eftersom finansieringen av reningen till största delen läggs på producenterna, innebär det en ekonomisk belastning som riskerar att bli ohanterbar. En noggrann konsekvensanalys är nödvändig för att säkerställa att implementeringen sker till en rimlig, hållbar och proportionerlig kostnad.
Vad innebär ett utökat producentansvar?
Utökat producentansvar eller Extended Producer Responsibility innebär att producenter av läkemedel och kosmetika från 31 december 2028 måste:
betala minst 80 % av kostnaderna för kvartär rening av kommunalt avloppsvatten (både investerings- och driftskostnader)
finansiera insamlingen och verifieringen av den data om produkter på marknaden som ligger till grund för att beräkna producenternas avgifter
täcka övriga kostnader kopplade till det utökade producentansvaret.
Producenter kan undantas från utökat producentansvar om:
mängden av aktiva läkemedelssubstanser som ingår i produkterna företaget marknadsför inom EU är mindre än ett ton per år
substanserna i produkterna är snabbt biologiskt nedbrytbara i avloppsvatten eller inte ger upphov till mikroföroreningar i avloppsvatten vid slutet av sin livscykel.
Vad är en producentansvarsorganisation?
Varje medlemsland ska inrätta en producentansvarsorganisation (Producer Responsible Organisations) för att hantera avgifterna inom det utökade producentansvaret.
Producentansvarsorganisationen har i uppgift att:
samla in och fördela de avgifter som producenterna ska betala för att täcka kostnaderna för kvartär rening
säkerställa att finansieringen används effektivt och att avgifterna är proportionerliga
fungera som en central samordnare mellan producenter, myndigheter och reningsverk.
