"Hållbarhetsmyntet har alltid två sidor – våga se helheten"

Vi befinner oss mitt i en pandemi av en styrka jag aldrig sett maken till och vars konsekvenser jag nog inte ens hade kunnat föreställa mig. När vi har lämnat den direkt akuta fasen kommer det att finnas enormt mycket lärdomar och erfarenheter att dra, i allt från internationell solidaritet och samhällets uppbyggnad och organisation via medborgarnas beteenden och ansvarstagande till näringslivets enorma innovationskraft och förmåga till snabba omställningar.

Helhetsförståelse med hjälp av de globala hållbarhetsmålen

Personligen har jag slagits av den tydlighet med vilken pandemin visat hur olika saker är sammanlänkade. Hur händelser påverkar förhållanden inom områden som tidigare hanterats helt separat. Frågorna har adresserats i olika sammanhang, i separata processer och organisationer – ”i sina egna silos”. Jag är övertygad om att en av de viktigaste lärdomarna från 2020 och 2021 är en större systemförståelse samt att vi måste se helheten och ha många till synes olika frågeställningar i fokus samtidigt.

Ett förhållningssätt, och användbart verktyg, för att skapa helhetsförståelse är Agenda 2030 och de globala hållbarhetsmålen. Agenda 2030 är FN:s program för hållbar utveckling som bland annat omfattar 17 globala hållbarhetsmål som ska ha uppnåtts år 2030. Världens länder har gemensamt ställt sig bakom agendan och målen och det är allas vårt ansvar – i de organisationer, föreningar och andra sammanhang vi verkar inom – att se hur vi kan bidra till måluppfyllelsen. För läkemedelsföretagen är Agenda 2030 och hållbarhetsmålen självklara ledstjärnor i vårt arbete. Detta hoppas jag blev tydligt för många av branschens intressenter under hösten 2020 när företagen under Lifs ledning visade upp olika exempel på hur detta arbete bedrivs inom läkemedelsindustrin. 

Det torde inte komma som någon överraskning att det ofta är målet om god hälsa och välbefinnande som lyfts fram när hälso- och sjukvårdssektorn – där läkemedelsindustrin är en del – diskuterar de globala målen. Men samtidigt tror jag det står klart att många, om inte alla, andra mål är nära kopplade till det. God hälsa och välbefinnande kan inte uppnås om vi inte samtidigt lyckas eliminera fattigdom och hunger, säkerställa jämställdhet och tillgång till god utbildning, rent vatten och sanitet samt skapa hållbara energilösningar, anständiga arbetsvillkor och ekonomisk tillväxt – för att bara nämna några uppenbara kopplingar och ömsesidiga beroenden på området social hållbarhet.

Miljömässig hållbarhet har kopplingar till god hälsa

Men kanske är det en större utmaning att skapa medvetenhet kring hur frågor inom det vi vanligtvis kallar miljömässig hållbarhet har direkta och indirekta kopplingar till god hälsa och välbefinnande. För att inte uppfattas som överdrivet övertydlig ska jag bara ge några exempel som har accentuerats under pandemin.

Världens koldioxidutsläpp minskade under 2020. Många har uttryckt glädje över det, vilket är förståeligt då det är extremt viktigt att hålla tillbaka den globala uppvärmningen. Men samtidigt är skälet till de minskade utsläppen av växthusgaser att samhällen har stängt ner, med stora konsekvenser för ekonomisk aktivitet och tillväxt. Och såklart med förödande effekter på människors försörjning och psykiska hälsa. Även för de vars inkomst- och försörjningsmöjligheter har klarat pandemins utmaningar har social distansering och fysisk isolering påverkat det psykiska, och kanske även det fysiska, välmåendet. Vi får aldrig titta på en parameter och ett uppföljningsmått isolerat. Det finns nästan alltid potentiella målkonflikter att ta hänsyn till.

Engångsmaterial – bra eller dåligt?

Ytterligare ett exempel på en målkonflikt som blivit tydlig under pandemin är användningen av engångsmaterial. Behovet och därmed användningen av skyddsutrustning, bland annat munskydd, för att minska smittspridning och säkerställa god hälsa har av förklarliga skäl exploderat. Mycket av denna skyddsutrustning för engångsanvändning tillverkas av plast med ursprung i fossila källor. Och detta sker samtidigt som förbud införs mot vissa engångsartiklar och plastpåsar beläggs med hög skatt för att minska användningen.

Jag förstår att det kan upplevas som att dessa två saker inte har med varandra att göra, och det är ett bra exempel på hur viktigt det är att inte förenkla budskap för mycket och bortse från potentiella målkonflikter. Plastmaterial beskrivs ofta i förenklade budskap som ”något dåligt och onödigt”, och det är klart att det gör lite ont i en polymerkemists hjärta. Jag anser att polymera material (dvs. plaster och gummimaterial) skapar enorma värden när de framställs och används klokt och rätt. Och alltsedan jag disputerade på Polymerinstitutionen på KTH för snart 30 år sedan har jag sett mängder av goda exempel – men också dåliga – på detta. I fallet med munskydd, visir och annan skyddsutrustning torde det stå klart att användningen har bidragit mycket till möjligheterna att uppfylla mål tre om god hälsa och välbefinnande.

Sök lösningar som ger största möjliga nytta

Min poäng här är att det som vissa väljer att se som ett skräpmaterial som orsakar avfallsproblem, väljer andra att se som livräddande skyddsutrustning. Men vågar vi istället se frågan från flera perspektiv, ta tag i potentiella målkonflikter och söker lösningar som ger största möjliga nytta tar vi vårt Agenda 2030-ansvar på allvar. Sådana lösningar är sällan enkla att hitta och åsikterna om vilket val som är rätt i en situation kommer nog alltid att gå isär, men det är diskussioner som vi måste våga ta. Och i slutändan krävs det naturligtvis ofta ett politiskt beslut för att fälla det definitiva avgörandet om vad som ska göras. Men låt aldrig någon låtsas som att ”baksidan av myntet” inte existerar.

Jag hoppas att vi alla tar möjligheten att dra denna typ av lärdomar från coronapandemin. Verktyget för en diskussion där mängder av perspektiv kan lyftas finns ju faktiskt: Agenda 2030 med de globala hållbarhetsmålen.