X

Din webbläsare stödjs inte längre!

Din webbläsare, Internet Explorer, är för gammal och stödjs inte längre av detta verktyg. Vänligen uppdatera din webbläsare till Microsoft Edge, Google Chrome eller Mozilla Firefox.

Fungerande internationell handel och samverkan krävs för läkemedelsförsörjning i kristid

1 september 2020

Lif har lämnat in sitt remissvar på delbetänkandet ”Hälso- och sjukvård i det civila försvaret” och ger synpunkter på hur läkemedelsförsörjningen ska kunna säkerställas i tider av kris och krig. Komponenter som krävs är fungerande internationell handel, tydlig ansvarsfördelning och god samverkan mellan alla inblandade.

”Hälso- och sjukvård i det civila försvaret – underlag till försvarspolitisk inriktning” ska vara ett underlag inför den försvarspolitiska inriktningsproposition som regeringen ska lämna till riksdagen i höst. Delbetänkandet ger en övergripande beskrivning av läkemedelsförsörjningen och hur tillgängligheten till läkemedel kan säkerställas, men de konkreta förslagen dröjer till utredningens betänkande i april 2021.

– Delbetänkandet författades innan pandemin slagit till. Alla de olika remissvar som har skrivits har å andra sidan gjorts med erfarenheter dragna från pandemins utmaningar och vidtagna åtgärder, säger Lifs expert på läkemedelsförsörjningsfrågor Bengt Mattson som lett arbetet med remissvaret.

Läkemedelsföretagen bör ha huvudansvaret för läkemedelsförsörjningen även vid kris och krig

Remissvaret konstaterar att de globala flödena för läkemedelstillverkning och -distribution ger effektiv tillgång till läkemedel och att Sverige klarat försörjningen genom den globala läkemedelsindustrins befintliga produktions- och distributionskedjor.

Kontrollen över läkemedelsdistributionen i det existerande systemet är god, vilket ökar läkemedelsföretagens möjlighet att säkerställa tillräckliga leveranser och minskar risken för att förfalskade läkemedel kommer in i flödet även när efterfrågan ökar snabbt.

Vidare räcker de nuvarande lagernivåerna på i genomsnitt tre–fyra månader i läkemedelsföretagens egna lager eller hos distributörerna och på cirka en månad hos apoteken för att upprätthålla stora delar av försörjningen under kris och krig, vilket visat sig under pandemin.

Därför stödjer Lif uppfattningen att hälso- och sjukvårdens framtida beredskap i huvudsak ska bygga på ansvarsprincipen och att läkemedelsföretagen – som har ansvar för läkemedelsförsörjningen i fredstid – även ska ha huvudansvaret i kris och krig.

Internationell handel måste kunna upprätthållas för tryggad läkemedelsförsörjning

För att läkemedelsförsörjningen ska fungera i kristid krävs dock att handeln över landsgränserna kan upprätthållas. En av de största utmaningarna under coronapandemin har varit att enskilda länder försvårat handeln, produktionen och transporten av läkemedel både inom och utanför EU och utredningen bör identifiera hur Sverige kan stärka den internationella solidariteten när det gäller handel med läkemedel och andra livsuppehållande varor.

– Inget land kan vara självförsörjande på läkemedel och Sverige saknar förmåga att säkerställa tillgång till läkemedel under kris och krig på egen hand så länge andra länder har möjlighet att förhindra handel och transport av läkemedel över landsgränserna, säger Bengt Mattson.

Samverkan och tydlig ansvarsfördelning krävs vid en kris

Något som saknas i utredningen är en ingående beskrivning av behovet av samverkans- och ledningsstrukturer inför en kris. Det är en allvarlig brist eftersom coronakrisen visat att det är just förmågan till samarbete som varit avgörande för att Sverige har kunnat hantera läkemedelsförsörjningen. Ett exempel är den värdefulla och breda samverkan som har etablerats under pandemin under MSB:s och Läkemedelsverkets ledning. Att det behövs strukturer för samverkan och ansvarsförhållanden är tydligt och något som Lif anser att utredningen bör lägga större fokus på under det fortsatta arbetet.

Under pandemin har det också uppstått situationer där det varit oklart vilken statlig myndighet som har vilket uppdrag och mandat när det gäller läkemedelsförsörjningen, och Lif efterlyser förslag på hur de olika myndigheternas roller inom läkemedelsområdet vid kris och krig kan förtydligas och hur samverkan med aktörer i hela försörjningskedjan kan säkerställas.

Statliga beredskapslager för läkemedel som inte omsätts normalt

Utredningen föreslår att lagerhållningen av viktiga läkemedel i Sverige ska öka, till exempel i form av statliga beredskapslager. Det upplägget fyller en roll för att säkra vissa delar av behoven under kris och krig.

– För produkter som inte kan omsättas i det normala flödet finns behov av beredskapslager i offentlig regi. Ett exempel på en läkemedelsprodukt som inte omsätts normalt är jodtabletter. Viktigt för dessa beredskapslager är att det finns rutiner på plats som säkerställer exempelvis kvalitet över tid för produkten och som beskriver hur produkterna ska distribueras vid behov, säger Bengt Mattson.

Beredskap för svensk produktion av läkemedel i kristid

En del efterfrågar en ökad inhemsk läkemedelsproduktion eller möjligheten att tillverka kritiska läkemedel i Sverige under kristider. Utredningen föreslår en modell där vi har tillverkningsberedskap för det. Är det en lösning?

– Det finns ett flertal svårigheter med detta förslag. Först och främst måste man bestämma vilka produkter som ska kunna produceras i dessa fabriker. Och om den produktionen inte sker löpande under normala förhållanden, ”i fredstid” – hur upprätthåller man kompetens hos personal och säkerställer underhåll av maskinparken? Och man får heller inte glömma bort att för att producera ett läkemedel är det inte bara aktiv läkemedelssubstans som behöver finnas på hyllan utan också en lång rad andra råvaror och insatsvaror, samt förpackningsmaterial och ibland också medicintekniska produkter.

– Självklart vore det bra om Sverige kunde attrahera fler företag att placera tillverkningsenheter här för ordinarie produktion, och det görs troligtvis bäst genom en industrivänlig näringspolitik generellt sett, och inte bara ur ett ”beredskapsperspektiv”.