Vårens coronalärdomar sammanfattade

Vad tycker du har varit den största utmaningen när det kommer till att värdera den pågående forskningen?

– Det har aldrig i historien publicerats så många vetenskapliga artiklar per vecka som under denna vår. Samtidigt har det sannolikt aldrig publicerats så många ovetenskapliga spekulationer och resultat från undermåliga kliniska studier. Min utmaning har varit att i detta coronabrus försöka förstå vilka av dessa rapporter som har ett värde. Vi har sett ett antal underdimensionerade icke kontrollerade studier på patientpopulationer i olika stadier av covid-19 som tidigt visade lovande resultat som senare, i bättre planerade kontrollerade studier, inte alls levt upp till förväntningarna. Exempel på detta är de stora förväntningar som vi hade på hydroxyklorokin som senare inte kunnat verifieras. Ett annat exempel är tidiga studier på kombinationen av HIV-läkemedlen Lupinavir/Ritonavir som väckte stora förväntningar men där man efter granskning i den stort upplagda RECOVERY-studien inte funnit någon effekt hos patienter inlagda på sjukhus när man bedömde vårdtid, risk för respiratorvård eller död i covid-19. Det måste fortsatt finnas tydliga krav på vad som krävs för ett godkännande i utvecklingen av nya behandlingar.

Vad har förvånat dig mest under den här tidsperioden?

– Snabbheten i hur man globalt lyckats ställa in nästan all vanlig forskning och läkemedelsutveckling för att prioritera och satsa resurserna på att finna behandling eller vaccin mot covid-19. Satsningar som nästan alltid görs i samverkan mellan forskande företag och akademi och i många fall med andra företag.  En annan lärdom är vikten av korrekt och internationellt jämförbar statistik, något som tyvärr inte har funnits under pandemin. Vi får hela tiden rapporter med uppgifter om smittade – insjuknade och döda - men när vi börjar jämföra och analysera dessa siffror inser vi att det rapporteras felaktiga siffror, både medvetet och omedvetet, något som gjort det omöjligt att dra korrekta slutsatser.

Vilka medicinska frågor längtar du mest efter att se besvarade?

– Det två stora medicinska utmaningarna kopplat till pågående pandemi är att förebygga insjuknandet och att hitta en effektiv behandling. Det verkar som om drygt 90 procent av alla infekterade får ett lindrigt förlopp och inte behöver någon specifik behandling. De övriga drabbas framför allt av en immunologis reaktion, ofta kallad cytokinstorm, och behöver snabbt verkande antiinflammatorisk behandling. Ett stort antal studier pågår och positiva resultat av dexametasonbehandling är ett exempel. Ett säkert och effektivt vaccin är självklart högt upp på önskelistan, men när det finns i verkligheten återstår att se.

– Viktigt är också att vi, förutom att få effektiva behandlingar och ett verksamt vaccin, får förståelse för hur immunitet byggs upp och vad som skapar flockimmunitet och hur stor inverkan T-cellsimmunitet och antikroppar från tidigare förkylningar orsakade av coronavirus har. De antikroppstester som vi nu genomför är inte hela sanningen och förklarar inte den positiva utveckling som vi idag ser.

Hur ser du på möjligheterna att få fram effektiva läkemedel och vaccin? Hur lång tid kommer det att ta?

– Vi kommer under de närmaste veckorna få resultat från ett stort antal studier som utvärderar ett antal antiinflammatoriska behandlingar och sannolikt, i likhet med dexametason, kommer några falla ut med positiva resultat. Det är mycket svårare att spekulera i möjligheten att få fram ett effektivt vaccin innan årets slut. Självfallet är forskarna positiva men tidigare erfarenheten visar att det kanske inte kan gå så fort.

Finns det några historiska jämförelser att göra?

– Intressant är att om man utesluter spanska sjukan som drabbade oss under en tid då vi hade helt andra förutsättningar att behandla och vårda patienter, har vi haft ett antal liknande utbrott. Exempel på detta är Asiaten, Honkonginfluensan, Svininfluensan, MERS och de återkommande säsongsinfluenserna. Alla har haft sina särdrag och utan att vi talade så mycket om det då har några vanliga influensor haft högre dödlighet än den som hittills rapporterats för covid-19. Däremot har den mycket speciella symtombilden vid SARS-CoV-2 infektionen förvånat oss tillsammans med de långa sjukdomsförloppen och stora behovet av respiratorvård på intensiven.

Har coronapandemin gett några insikter som kan förbättra det svenska läkemedelssystemet eller forskningsklimatet för framtida utmaningar?

– Framförallt måste vi lära oss att allt som vi planerat kan omkullkastas av ett virusutbrott, det har hänt tidigare och det kommer att hända igen. När det händer pressas sjukvården och vi behöver ändra både prioriteringar och formerna för hur vi samverkar tvärs kliniker och sjuvårdsnivåer. Samtidigt har vi lärt oss att det måste finnas ett rimligt beredskapslager av både läkemedel och sjukvårdsutrustning och att det under dessa mycket speciella förhållande måste finnas ett nationellt ansvarstagande och fungerande beslutsprocesser.

Vad hoppas du få se under hösten?

– Jag vill se en fortsatt utveckling med allt färre sjukhusvårdade patienter och minskat antal dödsfall kopplat till covid-19. Om vi samtidigt kan påvisa ett tydligare skyddande immunologiskt läge borde vi successiv kunna återgå till ett mer normalt liv med möjlighet att öppna våra arbetsplatser och till resor utomlands.

Du har varit läkare i över 40 år, har du lärt dig något nytt?

– Trots alla år som läkare har jag aldrig upplevt något liknande, om man undantar utbrottet av HIV/AIDS under 1980 talet. Då förutspådde man en okontrollerad utveckling och att sjukdomen skulle vara omöjlig att leva med eller utrota. Tyvärr har alldeles för många dött i sviterna av HIV/AIDS men samtidigt fick vi relativt snabbt kontroll på spridningen och effektiva behandlingar vilket har lett till att HIV idag är en kronisk infektion utan ökad dödlighet. Så jag har gott hopp även för coronpandemin. När forskningen lyckas händer fantastiska saker…