LIF kommenterar regeringens forskningsproposition

29 november 2016

Regeringen har nu presenterat sin forskningsproposition, där man anger den statliga färdriktningen för de kommande tio årens forskningssatsningar. LIF skriver gärna under på regeringens mål för forskningspolitiken: att Sverige ska vara en av världens främsta forsknings- och innovationsländer. Att propositionen har ett tioårigt perspektiv är också bra.

Den grundläggande problembilden är vid det här laget allmänt vedertagen, så även av regeringen: Sverige har tappat mark som forskningsnation gentemot många andra länder och det behövs en kraftsamling för att vända trenden. Frågan är om regeringens förslag går i rätt riktning och är tillräckligt kraftfulla för att stimulera Life Science-företagen till att öka sina investeringar i Sverige.

De satsningar som i propositionen görs på Life Science-området är bra och aviserades redan i regeringens budget i september. Det handlar bland annat om en satsning på Life Science som ett av fem strategiska forskningsområden. Regeringen förstärker nu finansieringen av dessa program, vilket är något som läkemedelsbranschen särskilt välkomnar. Särskilda satsningar görs även inom klinisk forskning, antibiotikaresistens och biobanker. Satsningar på centrumbildningen SciLifeLab och på en testbädd för biologisk läkemedelstillverkning är också kända sedan tidigare, och är nödvändiga för att Sverige ska kunna återta en internationell tätposition.

LIF vill särskilt lyfta fram regeringens satsning på ett tioårigt forskningsprogram kring antibiotikaresistens. Detta utgör en viktig signal om att Sverige är berett att ta fortsatt globalt ledarskap i denna för hela mänskligheten avgörande hälsofråga.

Det är bra att regeringen vill öka incitamenten för universitetens samverkan med omvärlden, vilket för den medicinska forskningen på universiteten framför allt handlar om samverkan med Life Science-företag och med hälso- och sjukvården. Än så länge finns inget skarpt förslag, men tanken att samverkan ska likställas med citeringar och publiceringar när anslagen ska fördelas är god.

Kommer regeringens forskningspolitik då att få fler utländska läkemedelsföretag att vilja investera i Sverige? Och kommer vi att kunna locka hit de mest framträdande internationella forskarna? Här finns definitivt utmaningar. Propositionen saknar vissa delar som är centrala för framtidens möjligheter att vara konkurrenskraftiga inom forsknings- och innovationsområdet. Det handlar exempelvis om olika typer av skattemässiga incitament som många andra länder infört. Men det handlar också om digitaliseringen, där det behövs tydligare nationell samordning och tillgänglighet till hälsodata. Här måste den statliga nivån helt enkelt ta ett större ansvar och ha högre ambitioner för att inte Sverige ska tappa mark gentemot omvärlden.

Förhoppningsvis kan regeringens samlade forskningspolitik även ge en signal till hälso- och sjukvården att i högre utsträckning delta i forskning och utveckling, och att snabbare än idag anamma nya behandlingsmetoder. Här saknas tydliga incitament i dag. Det är först då nya forskningsrön och behandlingar kommer till nytta för patienterna som innovationen verkligen realiseras. Här finns mer att göra!